Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tragiska diktionen är i allmänhet förträffligt
hållen, ädel och stark, full och bestämd, men lider
någon gång af för mycken bredd, för stor
mångordighet. Äfven dialogen, i och för sig,
för-tjenar allt lof, när man undantager, att dess
raska fortskridande stundom hämmas af för
ymnigt ordsvall eller för långa beskrifningar. Utan
dramatisk förtjenst äro icke heller dessa sorgspel
i afseende på sjelfva den tragiska handlingens
plan, förveckling och upplösning; men de hafva
begge det felet, att, oaktadt de behandla ämnen
ur våra äldsta fornhäfder, vara för litet nordiska
och ej i full natursanning återsptegla våra
ättefaders enkla sinnen och seder, deras friska
vikingalynne, oförskräckta kämpalif och gåtofulla
verldsåskådning. Från de öfverdrifter i
framställningen af nordens urtid, till hvilka en och
annan gjort sig saker genom att i dikten
upp-stegra deras mannastyrka ända till krampaktighet
och framhålla deras jättevulna gestalter i en
bålstorhet utan like, ’återhölls Stagnelius af sin
medfödda skönhets-instinkt och sitt klassiska
vattenpass; men han drogs af det sednare väl
mycket åt den Grekiska antiken, äfven när han
som bäst dramatiserade ämnen ur den nordiska.
Dermed i sammanhang står ock, att han, tiH
ytterligare formlikhet med den Attiska
dramatiken, genomflätade äfven sina nordiska sorgspel
med i handlingen icke ingripande men inknutna
korsånger, dem vi likväl så mycket mindre skulle
vilja umbära, som just de utgöra det helas
glanspunkter. Omisskänneligen spårar man hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
