Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gröna, den leende våren.
Med blommor vi kransade håren, —
Så flögo de vingade åren,
Tills döden oss slöt i sitt lugna gemak. —
Hvilken motsats till tonen i*denna fridens och
förnöjsamhetens idyll bildar ej hånet och
bespot-telsen i den korsång, som höres, när Wisbur
slutligen fallit:
Ett ord jag ej tror
Af hvad presterne sagt
Om gudarnes mag t,
Om deras försyn.
En jernbild år Thor.
Sjelf han sig kör.
Den åskvagn man hör
Skrålla i skyn.
Slumpen har tändt
Stjernornas brand,
Slumpen har spänt
Med lekande hand
Himmelens pell
Öfver sjöar och fjell.
Odin ej ser
Med verldsögat ner;
Ett eldsklot allen
Med gyllene sken
I rymderna ler.
Ej Vanadis rår
I ditt rike, o vår!
Aldrig dess tår,
Den gullröda, rann
För Öder, som for
I främmande land;
Aldrig hon spann
I tärnornas kor
Kårlekens band
På stjemrocken stor.
Lofne ej för
Till älskande mor,
Till kärlekens rus
Ålskarens gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
