Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropade Eurydice, att stränderna längs floden i
genskall upprepade detta namn.
Orfeus, hvars mytiska personlighet betecknar
Greklands äldsta, ur Thracien invandrade
sångar-skola, framstår i fabeldikten som representant
för den skönaste humanitet i flerfaldiga
rigt-ningar. Icke nog, att han, som uppfinnare af
cittran och mästare på den sju strängade lyran,
med sitt spel och sin tjusande sång tämjer
vilddjur och kommer äfven liflösa ting att röras,
träden att dansa, stenarne att följa efter sig,
storm och oväder att stillas; icke nog, att han,
såsom målsman för den trogna, sörjande
kärleken, tränger ned till skuggorna i Orkus att
af underjordens magter återkräfva sin förlorade
maka, beveker dem med sin lyras toner, men
för andra gången mister den älskade, genom
omöjligheten att hålla det hårda villkoret att
icke förr än i ofvanverlden gifva henne ett enda
ögonkast; han är tillika furste öfver ett folk af
herdar, hierofant och stiftare af de äldsta
mysterierna, af en ny, renad, esoterisk religion, vis
och sträng sedelärare, och deltager som hjelte i
Argonauternas sjötåg. Ifrare för sitt herdelands
enkla fornseder, står han som en mur mot den
nya tidens inbrytande lättsinne, och anses
der-före som den Thebanska odlingens gräns-post
stå i fiendtligt förhållande till den unga Attiska
bildningen. Ingen af dessa synpunkter har
Stagnelius lemnat oberörd i detta sorgspel, ehuru
det närmast afser den tragiska slutkatastrofen
af den Thraciske sångarfurstens vackra lif. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
