Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är nu gammal vorden, och har nyss haft en
dröm, som lärt honom mera vishet än förut
hela hans vakna Jif. Denna dröm, som han här
meddelar sin förtrogne adept Gorgias, låter
honom ana en snar död, och ger på samma gång
åt åskådaren en nyckel till tragediens upplösning.
Situationen är redan målad i den dialog,
hvar-raed scenen öppnas, mellan två unga herdar, af
hvilka den ene, Timon, allvarsam och tänkande,
är en varm beundrare af Orfeus, den andre,
Lycis, en lika varm anhängare af den nya
Bac-chiska kulten. Dennes prestinnor, de vilda
Bac-chantema, äro redan ute för att uppsöka och
mörda Orfeus. Lofsånger till Bacchi och Ariadnes
ära uppstämmer emellertid en kor af qvinnor,
afbruten af korförerskan, som, efter konvulsiviska
anfall, slutar med att uppmana till skyndsam
hämnd på gudsförnekareil och till ett festligt
offer åt, Lyäos. Orfeus har sökt sitt skydd i
Apollos tempel, ty redan
— — En ursinnig här
Af vilda Bassarider staden fyller
Och höjer rysligt sina evoé-rop
Vid homens skall bland skrällande cymbaler.
Som vågor dånande på vågor tränga
1 vårens strida, fraggbegjutna floder,
Så genom gator, genom pelargångar
Framböljar qvinnohären. Som ett haf
Mot stranden gnyr, som skogens ekar hvina,
Då nordan brusar genom deras kronor,
Så gnyr, så hviner denna svärm. Hvad vill denf
I tusen stycken siarn Orfeus rifva,
Hans panna grymt med festens stafvar krossa.
Apollos tempel djerft de nu belägra
Och fordra skalden ut med höga rop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
