Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå i föga eller intet sammanhang. Den
dramatiska versens behag och afrundning erinra på
mer än ett ställe, både här och i balletten
”Nar-cissus”, om Kellgrens flytande diktion, sådan den
möter oss i ”Dido och Eneas” och några andra
af hans lyriska dramer. I poetiskt värde står
”Narcissus” öfver ”Cydippe”, der allt är mer
ytligt och flyktigt, och der, oaktadt man spårar en
viss sinnrikhet i anläggningen, känslan förblifver
kall, och alla blommor förekomma mer
konstgjorda än naturliga. Den rätte Stagnelius hafva
vi svårt att der känna igen, men som ett nytt
blad i hans lager kan dock räknas hans äfven
här framspirande förmåga att böjligt kunna lämpa
och omstämma sitt melodiska instrument efter
diktkonstens olika arter och toner.
Från den antika mytens dubbla sagoverld
fördes vår skald af en lycklig ingifvelse till den
kristna legendens katakomber, och genom ingen
af sina månggestaltade skapelser har hans sångmö
förvärfvat sig flere vänner än här, genom den
berömda dramatiska skaldedikten ”Martyrerna”.
Det hela har med skäl blifvit kalladt ”en elegisk
triumfsång till kristendomens ära", dramatiserad
i en följd af rörande scener ur tiden för de
äldsta kristnas förföljelser. Stycket, förlagdt till
den Romerska kolonistaden Karthago, spelar
omkring tvåhundra år efter Kristi födelse, under
kejsar Septimii Severi regering. På hans
befallning låter Libyens prokonsul Hilarianus utspeja,
öfverfalla och fängsla några nyomvända kristna,
midt under deras stilla gudstjenst i en aflägsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
