Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belysning, hur bjert än kontrasten är mellan
deras åtrå efter frisk lefnadsnjutning och den
trängtan efter befrielse ur de jordiska banden,
som uttalar sig hos Perpetua, hos hennes
systerliga vän Felicitas och hos den kristna trons
öfriga här uppträdande blodsvittnen. I väl
af-passadt förhållande till ämnets helgd står den
tjusande versens enkla skönhet, mer ren och
kysk än man annorstädes finner den hos
Stagnelius: ty, om den äfven här någon gång
pryder sig med blomster, äro dessa sällan andra
än hvita liljor. Väl har man sagt, att legendens
enkla gestalt här blifvit höljd i ett draperi, som
är för mycket utstofferadt; men oss vill det
synas som låge öfver den utbredd endast en
snöhvit. altarduk. Den anda, icke blott af
kristlig heroism, men af försonande frid, af förlåtande
godhet, som, på en gång stärkande och svalkande,
från början till slut genomtränger det hela,
fläg-tar mot läsaren som en blid himmelsluft och
försätter honom i en stämning ej olik den, som
Felicitas för Perpetua så skönt beskrifver, efter
att hafva uppstått ur dopets heliga vågor:
Hur år det fjåriln, när på nya vingar
Kring rosorna han far i sommardalen f
Hur år det svalan, när, ur oceanens
Kristallegrottor vaknande, hon svåfvar ,
Mot vårens himlar under hymners ljudf
Så var det mig, Perpetua! Ack, en luft,
Mild som den eter f åstets stjernor dricka,
Jag andades, och verlden kring mig låg
Lugn som ett sommarhaf, förgyldt af solen.
Att ur ”Martyrerna” anföra prof af ljuft och
djupt gripande poesi, vore hardt nära det samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
