Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som att afskrifva hela poemet. Allmännast
bekant är det ställe ur dialogen mellan Perpetua
och hennes späde son Flavius, der på gossens
begäran: ”Lär ock mig att bedja!” modern svarar:
Ja g kan det ej. Det Ord, som skapte hjertat,
Kan ensamt låra hjertat bönens ord.
Så ögat ej af egen kraft kan se,
Om dagen ej dess späda dag bestrålar.
Ett underverk nödvändigt är, om stoftet
Skall tala med sin Gud, och Anden blott,
Den rena dufva, som med silfvervingar
Mildt sväfvar öfver tidens mulna flod,
Lär våra bröst den helga suckens genljud.
Kom hit emellertid! Jag vill dig visa
Hur du till bönens nåd skall dig bereda.
När till ditt upphof med din känslas offer
Du ämnar framgå, tankarne då ropa
Från hvarje jordiskt föremål tillbaka!
Knäpp sedan händerna, till vittnesbörd
Att dina sinnen du för verlden sluter!
Böj sedan knän, för hela verldens herre
Böj dina knän! Blott till det låga sänkes
Det höga neder. Bönens himlastege
Står djupt i ödmjukhetens blomsterdal.
Höj sedan tungans, höj ditt hjertas röst
Och bed med dessa eller lika uttryck:
0 du, som fjerran öfver molnens rymder
Och stjernornas och englarnes församling
Bor i ett ljus, dit tanken fåfängt lyfter
Sin matta vinge! Du, som, himmelskt god,
Af stoftets barn dock helsas vill som Fader!
Må, evige, för äran af ditt namn
1 hvarje bröst ett heligt rökverk brinna!
Må jorden, länge höljd af brott och plågor,
Omsider fri och lycklig bli! O komme
Till oss ditt rike, herrans stad, det nya
Jerusalem, bebodt af nåd och sanning,
I gyllne skyars krans från himlen ned!
Då skall ej längre blott en magtlös suck,
En fåfäng bön, vårt hjertas kärlek tyda:
Ske skall bland oss din vilja som den sker
Ibland din himmels eviga naturer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
