Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och upprörande tema, der spelrummet för hans
idealisering var större än någonsin, uppföra ett
konstverk, hvars harmoniska delar tvinga oss
till beundran, hur brådtom vi än ha att skynda
dem förbi. Vår känsla är i alla fall vid
sorgspelets slut för mycket skakad, att ens kunna
vaggas till ro af den osynliga englakorens sista
bortdöende ljud:
Hvar jordisk mistning är en himmelsk vinning.
Solkronan jlammar kring Mathildas tinning.
öfverskåda vi på detta sätt hela fältet af
Stagnelii dramatiska alster, möta vi öfver allt
icke en stor dramaturg, men öfver allt stora
fragment af en sådan. Att blifva det hel, dertill
var hans lif för kort, hans kännedom af verld
och menniskor allt för inskränkt, hans yttre
lifserfarenhet för liten, och, framför allt, hans
poetiska skaplynne för mycket lyriskt. Bakom
handlingen och karaktererna i hans dramer,
likasom bakom händelserna och berättelsen i hans
episka dikter, står vanligen skalden sjelf
förstucken: hans egen subjektivitet skymtar fram,
såsom målarens bild i bakgrunden af vissa äldre
taflor. Häraf kommer, att ofta de uppträdande
gestalterna förekomma oss mer tillverkade än
verkliga: det är i dem alla för mycket af honom
sjelf: de visa sig icke för oss, utan vi se dem
genom honom, och mellan oss och dem är
närmandet icke omedelbart, ty det sker genom ett
medium, luften ieke fullt klar, ty det hänger
ett tunt flor eller ligger en fin dimma emellan.
Förklaringen är då också lätt att finna, hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
