Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärleken der, vanligen och helst, till idealet,
men understundom äfven till dettas karrikerade
motbild; hvad han åtrår att finna, söker han,
för det mesta, i molnen, men någon gång —
det kan icke nekas — också i gränderna, och,
om han ställer sina sånger i främsta rummet
till ”Amanda”, har han dock äfven en ”till Julia”.
För mycket får man likväl icke här taga
skalden på orden. Han är icke alltid att tro på,
när han, vid att göra sig sjelf till medelpunkt
i allehanda målande situationer, pådiktar sin
egen personlighet hvad han i sina dramer är
van att pådikta andras, och mycket, för hvilket
vi nu rygga tillbaka såsom otillbörligt, faller
påtagligen mer hans fantasi än hans lif till last.
Att åter denna har en sjuk sida, hafva vi redan
i det föregående öppet medgifvit, ty oss lyster
ej att härma den Grekiske konstnären, hvilken,
för att dölja sin hjeltes enögdhet, målade
honom i profil. Stagnelius har med stor talang
tecknat äfven Bellmanska scener och mer än en
gång stämt sin lyra till vingudens lof, men
hvilken blindhet att deraf draga den slutsats, att
han sjunkit till en förnedrande Bacchidyrkan,
den han då, afskild som han lefde från det
menskliga umgänget, skulle ha öfvat i enrum.
Mot det lösa sqvaller derom, som banat sig väg
äfven till vår litteraturhistoria och närmast
tyckes ha varit föranled t af Hammarskölds
obetänkta sammanställning af Stagnelius och Lidner
äfven i afseende på yttre lefnadsordning, tala
bäst, vid sidan af hans anhörigas sammanstäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
