Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade konstnären här doppat sin pensel i
afton-rodnans blod. Endast början af detta stycke
må här återgifvas:
QväUen är kommen.
Trött af resan
Från andarnes verld,
Han flämtande sitter
I högblå mantel,
Brämad med guld,
På klippans topp
Och blickar tyst
I dalarne neder.
En korg med blomster,
Dem englar brutit
Vid randen af Edens
Kryssande floder,
Han leende bär
På den svanhvita armen.
En blomma han ger
Åt alla derur,
En skänk från den evige,
Kärleksrike
Fadr en i höjden.
Åt betraktelsens vän
En blyg viol;
En skimrande lilja
Åt samvetsfriden;
Åt smärtan en vallmo,
Åt glädjen en ros.
Mig intet du ger,
O stjernprydde engell
Ej en lifvande flägt
Åt det domnande hjertat,
Ej en svalkande tår
Ät den brännande oron?–
Den jemförande sammanställning af ”Tanke och
Känsla”, som genomgår en annan af dessa dikter,
kommer i sista versen till denna slutföljd:
Månri, o jätte, gudars borg du finner,
Om på berg du staplar berg? — O nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
