Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sångerna till kronprinsen Carl Johans ära*, samt
den tredje af Elegierna, nästan alla de öfriga
skulle kunna vara författade i hvilken tid och
hvilket land som helst, och blott genom språket
förråda sin nationalitet och ungefärliga tidsålder.
För sina första episka dikter hade han visserligen,
som vi sett, valt rent nordiska ämnen, men på
samma gång, i sitt sätt att utföra dem, röjt
hur svårt han hade att lägga bort det lyriska
färgbrädet äfven när han ville göra bruk af den
episka mejseln. Ty icke utifrån, men inifrån,
men uppifrån, tog han sina djupaste intryck,
och af yttre ting var det icke verlden, historiskt
eller politiskt fattad, som väckte strängarne i hans
lyra, men endast naturverlden, och äfven denna
blott i sin egenskap af symbol för en ännu högre.
Han besjöng alla de fyra ”Elementerna”, alla de
fyra ”Årstiderna”, alla de sju ”Planeterna”; han
besjöng ”Solen” och ”Månen”:
Det ljus, du lånar,
O sörjande måne,
At jordens nätter,
Du sjelf har lånat
Af solen.
Från himmelen kommer,
Från ljusets verld,
Det ädla, stora
Här nere.
Han besjöng ”Aftonen” och ”Midnatten”;
”Näktergalen, Fjäriln och Rosen”; han sjöng till
”Blommorna” i dalen:
’ Utom dessa tre, nemligen’ Odet öfver ”Carl Johan”,
”Högtidssång 1814”, och ”Öfver kronprinsens hemkomst efter
fälttåget i Tyskland”, innehåller äfven poemet ”Dygdelära”
flere strofer till samme hjeltes lof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
