Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig har han länge sedan framträdt- i Tysk, samt
delvis i Fransk, i Engelsk, i Finsk, i Romersk* —
igenkänna en Svensk skald, derest, som sagdt
är, han icke först inom epikens och sedermera
äfven inom dramatikens område behandlat flera
nordiska ämnen och dervid mer än en gång
funnit tillfälle att gifva uttryck åt sin varma
fosterländska känsla.
Vi hafva på begge de nyssnämnda områdena
gjort den iakttagelsen, att skaldens djupa och
dystra allvar någon gång kan springa öfver till
en spelande humor. Utan spår af en sådan är
icke heller hans lyrik. Vi afse här mindre den
sinliga glädjeyrsel, som griper honom i vissa
erotiska dikter, och i ett par af dem
öfverväl-digar honom ända till sanslöshet; icke heller
den vinets harmlösa- fröjd, som gifvit sig luft i
”Solen och Bägaren”, i ”Bacchisk tröst” och i
några andra tillfälliga dryckessånger; vi skynde
till och med förbi de ”Danssånger”, i hvilka
skalden bjuder oss opp till en munterhet, som,
minst af alla, han sjelf är i stånd att dela; men
vi stanne ovilkorligt vid en dikt, så genomandad
af fin humor och skälmsk gratie, som denna
”till Dårskapen”:
Höga dårskap, starka trollgudinna!
I hur många vexlande gestalter
Du mitt hjerta satt i rök och lågor!
Mig att fånga, af Olympens hela
Gudaskara hamname du lånat.
Om dessa öfversättningar finner läsaren närmare
upplysning i den Eichhornska upplagan af Stagnelii skrifter,
I. LII—LIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
