Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur mullen fram de blicka
Vid vestanvädrets sus
Och daggens tårar dricka
Oéh le i solens ljus.
Så kroppen hos sin moder
I stillhet slumra får;
Men anden från sin broder
Till fadren återgår.
Med solens gyllne öga
Kring rymderna han ser
Och sväfvar från det höga
I nya vårar ner.
Ur det skaldehjerta, som nu grafven länge
sedan ”löst opp i blommor”, hade, medan det
klappade på jorden, diktens rosor skjutit opp
så ymnigt och yppigt, att vi knappt skulle väntat
oss att i en skald, så rik på egna alster, tillika
finna en lycklig öfverflyttare af andras. De
öfversättningar, vi äge qvar af Stagnelius, äro
utförda med så stor ,ledighet och
konstfulländning, att man tror sig läsa originaldikter.
Beklaga måste vi, att den yppersta af dem, en
efterbildning af den bortröfvade ”Proserpina” efter
Claudianus, är afbruten redan i sin böijan. Den
storartade inledningen, sitt mönster trogen så
till anda som form, låter oss ana, hvilken skatt
det hela, så fortsatt och fullbordadt, skulle ha
blifvit för vår vitterhets museum af utmärkta
kopior från antiken. Sådana har Stagnelius
ytterligare skänkt oss i några efterbildningar af
Horatius och Propertius. Från Tyskan har han
återgifvit strödda stycken af Goethe, af Schiller,
af Herder, af Claudius, af De la Motte Fouqué
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
