Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magter och afgrundens, mellan det himmelska
och det diaboliska, mellan anden och materien,
slutligen korsets saliggörande betydelse och
försoningens stora hemlighet — det var på sådana
ämnen som hans tanke rufvade, det var åt
sådana som hans fantasi sökte att gifva bilder och
form. Hvem kan undra, att jordiska föremål
lätt undgingo ett sinne, så upptaget af
öfver-jordiska och af underjordiska? Ty äfven till de
sednare ville han intränga och frainbesvärjde ej
ogerna det stygga och fula för att låta det
besegras af det sköna. Lika hemmastadd som han
var med äonerna*, dessa ljusets skinande
förstår, — om dem har han mer än en gång
sjungit —, lika godt kände han till demonerna i det
eviga mörkret, — med dem har han mer än en
gång brottats. Det var icke med ringa ting som
Stagnelius under sitt korta lif var sysselsatt,
det var icke på småsaker som hans dagar
förslösades. Nej, hvarhelst vi möta honom i hans
dikter eller följa honom på hans jordiska bana,
vi se öfverallt spåren af en stor själ, om vi än
stundom se tårarne af en förvillad.
En snillrik författare har yttrat, att i den
äkta skalden fins något på en gång af en heros
Ehuru hos Stagnelius detta ord vanligen har sin
gno-stiska betydelse af eviga ljusandar, möter man det dock
hos honom någon gång i dess mer allmänna af långa
tidsåldrar. Så t. ex. i ”Bacchanterna”:
Äoner af oändlig glädje för min blick sig öppna.
Likaså i ”Martyrerna”:
Och i äoners skiftande äoner
jr magien, äran, herrligheten din.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
