Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och af ett barn. På Stagnelius träffar detta in.
En heros i tanken, i fantasien, i lidandet, var
han ett barn i allt verldsligt. En sådan karakter
har något outtömligt, som ej låter sig fullt
be-skrifva; det är på sin höjd hvardagsmenniskan
man kan upplösa i ord; med Stagnelius lyckas
det ej. Men vi läsa honom bäst i hvad han
sjelf skrifvit: vi ha icke förlorat honom, så länge
vi ännu äge honom der. För vår litteratur var
hans tidiga bortgång en oberäknelig förlust, men
på samma gång vi* sörje öfver, att Stagnelius
ej längre fick sjunga, är det vår tröst, att han
längre slapp lida. Vi kunne ej dölja för oss,
att bortom stjernorna var hans rätta ort. Allt,
hvad vi här nere kalla ljus, var för honom
endast skuggan af ett annat.
Hans ensliga lif, undangömdt som «n bäck i
villande skog, stannade lika obemärkt som det
runnit. En morgon - det var den tredje april
1823 — fans han, vid städerskans inträde i
rummet, liggande död på sin bädd, utan att man
dagarne förut hos honom lagt märke till något
stegradt lidande. Ingen hade hört hans sista
suck. Ensamheten, som varit hans trogna
följe-slagerska genom lifvet, hade ej heller öfvergifvit
honom nu. Att ett länge sjukt skaldehjerta
brustit, väckte ingen vidare uppmärksamhet, och
då, några dagar sednare, Maria kyrkogård
emot-tog hans stoft, funnos ej många, som ens visste
namnet på den som begrofs. Han öfverlefdes
af de gamla föräldrarne, till hvilka tidningen
om sonens befrielse kom mer som en fridshels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
