Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sluppo vi, nemligen att klockan 6 om morgnarna
ringa skolklockan. Detta sågo vi så mycket hellre,
som man för detta ändamål måste uppför svåra
trappor gå upp på den hemska gymnasiivinden,
der det spökade. Hvarje klass hade för veckan
sin vikarius, som i en skinnrem bar nycklarna till
klassen och bordslådan; honom ålåg, att klockan
6 hvarje morgon infinna sig vid skolan, som då
upplästes af vikarius i qvarta. De andra
klassvikarierna öppnade nu sina klassdörrar, buro så
in ved från den svarta vedkällaren i farstun,
eldade, städade, granrisade, tände ljusen, hvilkas
ner-talgade stakar de qvällen förut rengjort; kort
sagdt, det tillhörde dem, att ha allt i full ordning
till klockan l/2 7, då alla skulle samlas och bön
hållas. Efter bönen måste hvarje vikarius löpa
ut i staden, för att som det hette båda, d. v. s.
väcka magistern, som borde infinna sig Va 8, så
vida han ej var den jourhafvande vid bönen och
bibelförklaringen, hvilka tillsammans upptogo
första timmen. Om aftnarna var vikarius den siste,
som lemnade klassen. Han hade då att släcka
ljusen och stänga dörren, hvarefter han fick gå
hem att skura stakar och läsa öfver sina lexor.
Att hålla granris gick i tur, likasom att hålla
björkris; äfvenså klassens och den långa gångens
sopning, som under förfärligt damm verkställdes
onsdags och lördags middagar. Allt detta
fullgjordes med lust och gamman, och man svängde
sina nycklar med ett visst sjelfbehag. Man hade
ett ansvar att bära på, man hade ett förtroende
att motsvara. För de minsta var det likväl ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
