Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiltje, sedan motvind, och så ånyo stiltje. Jag
fick god tid att lära känna alla de vackra
Mälar-holmarna under vägen, så till namn som utseende,
god tid att i min dagbok uppteckna alla resans
stora märkvärdigheter och god tid äfven att
förtära min i en korg medförda lilla matsäck,
bestående af bröd, ost och spickemat, ty oaktadt
fartyget bar namn af Restauration, fans
naturligtvis ingen sådan om bord. Stundom kom jag öfver
en läskande filbunke, då jakten, vid passerande af
något sund, lade till vid en skepparkrog.
Passagerare, utom mig, voro en döf faktor, en försupen
bokhållare och en lefnadsglad provisor. Dessa
utgjorde akter-personalen. På fördäck funnos några
gesäller och ett par madamer, åtföljda af en ko,*
hvars resesällskap hade kunnat lända oss till
båtnad, om hon ej råkat att stå i sin. I den icke
mycket snygga kajutan, trång och belamrad med
allehanda smågods, skulle jag få sofva i
skepparens koj och faktorn på en blåmålad soffa. För
ilera var der icke rum. Men snart behöfde
skepparen sin koj sjelf äfven om dagarna, ty hans
sjukdomstillstånd blef alltmer betänkligt. Jag måste
då söka min nattro på träsoffan hos den döfve
faktorn, som jag prisade lycklig att icke kunna
höra sina egna snarkningar. I anseende till
skepparens förfall, fördes jakten snart uteslutande af
de begge matroserna, af hvilka den, som tycktes
vara styrman, råkade att skada sin ena arm så
illa, att den blef obrukbar. När, under lovering
i sunden, vi ej kunde få en vindpust i seglen,
måste den stora bunkåran fram, och, för dess skö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
