Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skicklighet att, balancerande med tre fylda
vinglas, utdricka ur det mellersta dem alla tre, och
detta, i förening med hans tilltalande ansigte, som
i rödbrusighet och blåa karbunklar till och med
öfverträffade den afdöde borgmästarens, tillvann
honom sådana sympatier, att han utan all tvekan*
erhöll första rummet, och, i följd deraf, äfven snart
det lediga embetet. Det hette, att konungen
erbjudit stiftet åt Wallin, oaktadt denne erhållit
sista rummet, men att han, med billig förtrytelse
öfver valets utgång, undanbedt sig denna nåd.
Många af de härliga predikningar, som nu
finnas i de Wallinska prediko-samlingarna, med
uppgift att de blifvit hållna i Storkyrkan, hörde
jag redan som gosse i Vesterås domkyrka. Hur
litet anade jag då, att en dag skulle komma, då
ett af mig författadt tal skulle af misstag blifva
infördt i en af dessa samlingar, utan att hvarken
allmänheten eller kritiken lagt märke till, att det icke
gerna kan vara af den store mästarens egen hand.
16. Mina sista skolår.
Jag hade läst och hört, att hvarje menniska
borde lära sig något handtverk och söka förvärfva
sig någon talang. För mina egna små medel lärde
jag mig derföre att svarfva och att spela viol. Det
förra kostade åtta, det sednare aderton skilling i
timmen. Det var surt förtjenta penningar för min
arma musiklärare, Amalia Wallins fader, då
orgel-nist vid domkyrkan. Mina öfningar på G-strängen
måtte i synnerhet ha varit påkostande att höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>