Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tömmarna, men vi märkte snart, att hästarne styrde
sig sjelfva. Kusken sof, och pastorn gjorde
honom sällskap. Detta räckte så länge vår väg gick
genom den tjocka furuskogen. Men, då vi
utkommit på slätten, vaknade de som af instinkt, och
snart gjordes halt utanför samma herberge i
Gräll-sta, der de på förmiddagen varit inne. Oss
lem-nade de utanför på vårt baksäte, trötta och
sömniga. Det var nu redan natt, ett sakta regn
be-gynte att falla. Från den upplysta krogsalen
hördes klingande af glas, och stoj af röster. Mycket
folk var derinne. Vi väntade och väntade, kände
oss tröstlösa och voro gråtfärdiga, både informator
och discipel. Några vilda, skrålande karlar koinmo
nu ut med lykta; de gingo fram till våra hästar,
lyste på dem, undersökte deras tänder, hofvar och
knän, och tycktes i synnerhet fästa sin
uppmärksamhet vid Thora. Efter en kort stund försvunno
de, och nu hördes derinifrån ånyo högt tal af flera
röster, afbrutet af eder och svordomar. Så kommo
de hemska karlarna åter ut med lyktan och nu —
nu spände de ifrån den vackra Thora och lade
hennes seldon på en mager häst, black till färgen
som hon, men i öfrigt under all jemförelse. Vi
voro i den djupaste förundran och bestörtning,
men, då pastorn och färgaren nu äfven kommo
ut och bevittnat detta utbyte, hade ej vi något
att säga. Nästan fot för fot tillryggalades nu den
återstående vägen. När jag morgonen derpå kom
ner i stallet, stod i Thoras spilta en gammal
lutad krake, med ryggbenet hvasst som en knif.
På lustridter var nu icke mer att tänka: snäck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
