Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sammanhang dermed, göra mig ett anbud. Efter
att med en kännares blick ha gjort ett öfverslag
af det återstående förrådet, föreslog han mig, att
till honom och hans bolag afstå alltsammans,
in-beräknadt kannkruset, mot det beting, att jag,
under de två veckor, som min vistelse i Upsala
ytterligare kunde räcka, skulle fritt få äta hos
bolaget både middag och qväll. Med största glädje
antog jag anbudet, och slapp derigenom matlukten
i mitt rum, på samma gång som jag vann mer
ostörd ro för min läsning.
Studentexamen räckte i tre timmar, aflopp
lyckligt och vitsordades med betyget: insigniori
cum laude. Ett par dagar efteråt, då jag redan
var i full ifver att bereda mig till en ny examen,
den s. k. nationsexamen, som, efter föregånget
latinskt afhandlingsprof, skulle afläggas inför
nationens seniorer, i närvaro af inspektor och samtlige
landsmännen, blef jag kallad, att infinna mig hos
vår nations främste hedersledamot, mannen med
det historiska namnet Hans Järta. Han uppehöll
sig sedan någon tid på besök i Upsala, dit han
på våren kommit från Falun, för att begrafva en
kär son, och han hade nu för afsigt, att med
hösten bosätta sig här för alltid. Sitt höfdingskap
öfver Dalarne hade han redan nedlagt, och hade
äfven upphört med utgifvandet af sin bekanta
tidskrift Odalmannen. Jag hade hört omtalas den
lifliga del, han tog i allt, hvad som rörde
akademien, och särskilt hans varma intresse för allt,
som hörde till vår nation. Aldrig har jag sett ett
vackrare, ädlare ansigte, och aldrig ur blixtrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
