Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon mött en mer talande blick. Hela hans på
en gång stränga och tillmöteskommande
personlighet ingaf i första ögonblicket vördnad och
förtroende. Öfverlägsenheten hade hos honom
ingenting tryckande. Den var på en gång
verldsman-nens, tänkarens och snillets. Sitt ärfda friherrskap
hade han kastat bort, men på hans panna hade
naturen skrifvit sitt adelsbref. Högsinthet satt som
pregel på hans väsende. Först längre fram skulle
jag komma att lära känna både hans brister och
hans öfverdrifter, lynnets ojemnheter, sinnets
retlighet, åsigternas någon gång alltför stora
ensidighet. Men om allt detta viste jag ingenting nu,
då jag första gången stod inför den utmärkte
mannen, som låtit kalla mig till sig, utan att jag kunde
begripa orsaken. Han emottog mig med stor
vänlighet och yttrade, med sitt fina leende och sin
skönljudande stämma: »jag hörde i går med nöje
af filosofiska fakultetens dekanus, att den
vackraste studentexamen, som denna termin tagits, skall
vara afiagd af en ung Vestmanlänning, som lär
heta Böttiger. Jag har derför önskat, att närmare
lära känna denne unge herre, men han får till en
början ursäkta, om jag kallar honom för du. Din
far var i slägtskap med min hustru, och en af
dina systrar har länge varit i vårt hus som eget
barn. Du är ju också nära vän till åtminstone
en af mina söner.» Från denna stund egde jag i
honom en faderlig vän och beskyddare. I hans
hus hade jag sedermera under tio år mitt dagliga
umgänge, och länge utöfvade hans lärorika
samtal en stor, kanske alltför stor, inflytelse på mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
