Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hushållning. Han lefde tankspridd i sina lärda
andesyner, och hon lika tankspridd i sina vittra
sällskapslekar. Professorns docent i arabiskan gaf
i detta språk aldrig en enda lärotimme, och man
påstod, att han icke ens kunde läsa det rätt
innantill, men han var så mycket mer outtröttlig i att
biträda professorskan i uppfinningar af gladt skämt
och qvicka ordlekar. Det var här som Noaks ark
byggdes och framkallade högtider af skratt, långt
innan den, öfverdragen med trycksvärta, utsköts
på publicitetens farvatten. Under lustiga infall
och poetisk läsning eller produktion, lekte man
här bort dagens tråk och bråk, men visserligen
icke utan fara, att på samma gång leka bort sjelfva
lifvet.
Det enda professorshus, i hvilket jag denna
gång kom som gäst, var den aktningsvärde
professor Grubbes. Jag stod till hans fru i någon
slägtskap. Med all sin torrhet, blef han mig
sedermera som lärare oskattbar och oförgätlig, och jag
vet ännu i dag ingen, som med mer trohet och
samvetsgranhet skött sitt professorskall, eller med
större klarhet och reda meddelat sin undervisning.
Jag hade skäl att vid hans graf sjunga:
»Han åt det rätta skatta bjöd hvar irring,
Hvad nyss var dimmigt tog bestämd gestalt,
Och der blef reda i en hvar förvirring
Och der kom sol, om icke lif,’ i allt.
Den vise skrider obemärkt sin bana,
För mängdens syn en slöjad hemlighet;
Ty hvad han tänker, det kan ingen ana,
Och livad han anar, är blott en som vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
