Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brunnsbordet satt jag vid deras sida, tillbragte
hela eftermiddagen högst angenämt, och medtog
af detta Sätrabesök helt andra intryck än dem,
jag hade från mitt förra för fyra år sedan, då jag
åkte dit bakpå pastorns fyrhjuling och kom hem
utan pastorns Thora.
På samma landställe, der jag vistats de
föregående begge somrarna, tillbragte jag nu denna
sista. Min tysta värdinna suckade ännu djupare,
hennes fåniga mor pratade ännu värre
galenskaper, mina begge disciplar voro lika älskvärda som
förut. Mina egna studier voro nu rigtade åt den
filosofiska graden, men fältet var så vidsträckt och
tillika så obestämdt, att jag ännu ej arbetade med
någon rigtig plan. Den vittra läsningen tog till
en början öfverhand, jag försjönk åter i allehanda
drömmerier, och erfor bland annat en djup känsla
af saknad öfver att snart, och sannolikt för
alltid, skiljas, icke blott från mor och syskon, men
särskildt från en ung leksyster, som nu hade växt
opp till en vacker sjuttonårig flicka. Om Axel
nu hade ställt till mig samma fråga, som för tre
år sedan på den betydelsefulla majmorgonen, då
vi svuro hvarandra en evig fostbrödratro, hade
jag ej kunnat undandraga mig att svara: Amalia.
Hennes bror hade från barndomen varit min
lekkamrat. Nu var han, som jag, student. Men,
uppväxt i sorgfri vällefnad, hade han aldrig
kommit sig för att arbeta med någon fart, ehuru han
ej saknade hufvud. Han var och förblef en
maklig goddagspilt. Ofta under vår gymnasiitid hade
jag försökt att sätta mer lif i honom. Vanligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
