Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sik, som Haeffner fått i uppdrag att för akten
komponera. Kolmodin var en man, som jag höll
mycket af, och hvars föreläsningar öfver Livius
och Tacitus jag flitigt bevistat. Han var lika blyg
som lärd, och egendomligt älskvärd, genom det
myckna besvär, han gjorde sig att skyla sina
för-tjenster. Att han numera var icke så litet okostig
och lat, fick hans ålder ursäkta. Mycket brydd,
och med ögonen fästade på väggen, framkom han
med sin anhållan, och icke mindre brydd jag med
mitt vägrande svar. Det gjorde mig ondt, att
nödgas säga nej till en så aktad lärare, i hvars
ämne jag dessutom för min nyligen aflagda
tentamen erhållit laudatur, men min tid var mig nu
mer dyrbar än någonsin, jag hade en ny vigtig
tentamen utsatt till följande vecka, och fruktade
med skäl, att, om jag nu försåtligt rycktes in
i-poetiska funderingar, dessa ej skulle stanna vid
h. exc. grefve Fleming, utan taga en utsträckning,
som komme att lända mina studier till svårt
af-bräck. Min rektor ville likväl icke lyssna till
några undskyllningar, utan bad mig bevekligt, att,
som en väntjenst mot honom, åtaga mig
uppdraget, och, medan han så bad, klappade han mig
med af mätta slag på axeln, men såg allt
fortfarande mot väggen. Haeffner, — derom gaf han
mig sitt uttryckliga löfte, — skulle helt och hållet
rätta sig efter mig; han skulle sätta musik till
mina ord, icke jag ord till hans musik. Jag hade
nemligen bland annat fästat uppmärksamheten på,
hur kinkigt det vore att skrifva Haeffner till lags,
då gubben nu var mer gnatig och otålig än nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
