Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan 1810 — drottningens dödsår — dithängdes
af hennes efterlefvande make och barn. Hennes
lik hvilar under sarkofagen i ett hvalf, dit blott
konungen sjelf har nyckeln. För att i mörker
upplysa hvalfvet, stå der tvenne sköna
kandelabrar af hvit marmor. Den ena föreställer de tre
parkerna, af Rauch, den andra de tre timmarna,
af Tieck. Drottning Louise är ännu dyrkad,
nästan tillbedd, i Preussen. Marmorbilden skall vara
af en förvånande likhet med henne sjelf. Näst
Raphaéls madonna är hon det skönaste, som jag
ännu på min resa fått skåda. Hvarje år på
hennes dödsdag samlar konungen ännu alltid sina
barn kring den förevigades bild, och en helig
minnesfest begås vid hennes kista.
En af de sista aftnarna i Berlin, vandrade jag
helt ensam ut till Kreuzberg, en skön höjd, der
ett namnkunnigt monument af gjutet jern finnes
upprest, till minne af kriget 1813—1815. Vägen
var lång, dagen het, och, för att hvila, gick jag
in i en skuggrik park, som stod öppen och som
jag snart fann vara en kyrkogård. — Öfver allt
här i Tyskland se dessa ut såsom trädgårdar. Jag
gick en stund omkring och läste på korsen under
popplarne, då på en gång jag blef helt underlig
till mods. Jag stod framför ett skönt jernkors —
och se! inskriften var svensk. Der stod: »Rent
var hans lif, varmt hans hjerta. Tåligt led han.
Han älskade och sökte sanningen. Han har
funnit den. Salige äro de renhjertade, ty de skola
se Gud». — Jag såg på andra sidan. Der stod:
»August Brehmer, f. 1810, d. 1832. Sin moders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
