Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi med vördnad helsade gubben Luther, med sin
bibel i hand, — en skön, kolossal statue af jern,
som i det för solen slocknande månskenet gjorde
en härlig effekt. Kort derefter passerade vi första
gången Elben. Snart voro vi vid Breitenfeld, sågo
den lilla kyrkan vid Schladitz, i hvilken Tilly höll
sitt krigsråd, för att öfverlägga, om han skulle
anfalla Gustaf Adolf, eller ej. Hvarenda äng,
hvarenda jordtorfva, hviskade här om blodiga, men
ärorika minnen. På förmiddagen voro vi i
Leipzig. Ofver allt i husen, till och med i kyrkorna,
sitta der kulor. — Hagberg och jag togo strax
en vagn och tågade af till Ltltzen. Nu närmade
jag mig då målet för en af min barndoms
önskningar! Hur ofta har jag icke önskat, att en gång
få knäböja vid Schwedenstein! En helig känsla
intog hela mitt väsende. Utan vördnad och
andakt kan ingen svensk närma sig Gustaf Adolfs
dödsplats. Minnet af hans krig och segrar, hans
hjelteverk och martyrdöd, stod lifligt för mitt inre
öga. Naturen i sin yttre gestalt bidrog nu äfven
mägtigt, att öka min högtidliga stämning. Tjocka
moln drogo öfver solen, häftiga vindkast från
norden susade öfver Leipzigs slätter, åskan mullrade
på afstånd, och, när vi framkommo till målet, föllo
redan några stora regndroppar. Der stod nu, vid
sidan af vägen, den enkla grå stenen, med sitt
»G. A. 1632», omsusad af två höga popplar och
fyra acacier, omgifven af nötta stenbänkar och
stödd på ett kors af gråstenar. Knappt hade jag
böjt knä på den heliga platsen, förr än ett par
starka blixtar lyste genom poppelkronorna, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
