Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten. Grönskan spelar i så otaliga
färgbrytningar, träden äro af så mångfaldiga slag, att när
solen skiner på taflan, nästan hvar enda punkt
får en ny färgnuance. Kommer så emellanåt, i
bergsänkningen, en ljusgrön äng, framskymtande
mellan träden, så ser det nästan ut, som runne
det smält grönska i sakta fall utföre daldjupet.
Ingen ful fläck stör intrycket af det helas
skönhet; allt är här samljud, endrägt, fullhet. Dalen
gör en lätt krökning — och se! — längst ner i
löfdjupet framtittar en liten välbyggd stad, med
strödda, hvita stenhus, med sin vackra kyrka på
en höjd, sina pittoreska borgruiner på en
annan, — och nu, — nu ser man på en gång ner i
fem dalar, alla lika löfrikt sluttande, djupa, sköna,
idylliska, och till allt detta kommer nu också der
nere, i denna af himmel fulla afgrund, en liten
klar sjö. Staden, — egen i sitt slag, — heter
Thailand, och är namnkunnig för sitt läge. Inga
gator, — blott stora vägen till Freiberg löper
härigenom, inga ordentliga rader af hus; allt ligger
spridt mellan och nedan löf höj derna, der de
lyckliga borgarenas hvitskimrande boningar se ut som
idel lusthus.
Här finnes bland annat en kongl.
»Forst-Aka-demi». Den har visserligen flera hörsalar under
tak, men dess bästa, skönaste auditorium är under
Guds fria himmel, i den öppna naturen. Det är
en glädje, att möta de unge studenterna, der de,
strålande af glädje och lefnadsmod, med hoppets
färg i sin drägt och helsan i sitt öga, vandra i
berg och backar mellan sina skilda kollegier. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
