Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derifrån ej kunde se ända upp till Sverge.
Sannerligen, en landskapsmålare, som på denna punkt
ej, genomträngd af andakt, först knäpper ihop
händerna, innan han tager fram penseln, är ej
värd att afteckna Guds skapelse.
Men meningen med vår resa var ju ej, att
stanna på en tornspets i skyn; ned till
underjordens skuggor ville vi tränga. Alltså! Nära invid
kyrkan ligger das Berghaus — grufkontoret. Vi
gå dit in, förevisa vår tillåtelsebiljett af kejserliga
Salin-embetet i Hallein, inskrifva våra namn i
bergboken och pådraga oss derefter grufkläder. I
ögonblicket derefter ser du en besynnerlig procession
träda ut genom dörren och ställa sin vandring till
en port, som leder rakt in i berget. Främst går
gruffogden, en hög, reslig gestalt, med staf i
handen, en lykta hängande på bröstet och elddon i
fickan. Derefter komma vi begge svenskar, uti
hvita linnejackor och dito nytvättade
bevärings-byxor, en lädergördel om lifvet och ett något
ålderstiget förskinn, som likväl ej sitter fram, utan
bak. I venstra handen hålla vi hvar sitt
brinnande bloss, och den högra är instucken i en tjock,
gul berghandske. (Hvartill förskinnet och
handsken skola tjena, komma både du och vi snart
att erfara.) Efter oss vandra ännu två bergklädda
stigare, äfvenledes med bloss. Nu stå vi vid
porten. I tre hela timmar skola vi blifva inne i
berget, och således: farväl du Guds sköna dag!
Nyckeln vrides om, bommen skjutes för, och rakt fram
in i saltberget går nu vår väg, huggen jemt upp
så stor, att en person i sänder kan gå fram der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
