Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa murar, dit ännu aldrig en solstråle trängde,
bryta sig för våra bloss i de sällsammaste färger;
en frisk, angenäm kyla flägtar emot oss, saltstenen
glittrar så grann i bergväggen, och för lågan af
våra bloss droppar saltet ur taket. Så går det
länge; ingen säger ett ord, endast ljudet af våra
steg störer underjordens tystnad. På en gång stå
vi framför ett svart, oerhördt djup; frågande se
vi främlingar på hvarandra och undra, hvart det
skall bära af. Att det ej kan bära till skogs,
förstå vi nog, men möjligen till fanders. Här är
nemligen ej, såsom i svenska grufvor, der man
helt makligt sänkes ner i tunnor; man måste halka
utför på bergrullar, hvarvid tillgår på följande
sätt. Djupet är på ena sidan ej fullkomligt
tvärbrant, ehuru ej långt derifrån. Utför hela den
sluttande väggen gå nu runda, glatta träkaflar,
ända ned till nästa botten, två och två, med
ungefär en half alns afstånd emellan sig. På högra
sidan finnes en starkt spänd lina. Man sätter eller
rättare lägger sig nu mellan kaflarne, sticker högra
benet under linan, håller sig i denna väl fast med
högra handen, som derföre är försedd med den
tjocka handsken, och halkar så på rygg utföre,
under det man lyser sig med blosset i venstra
handen. Det går med en svindlande fart.
Föraren underrättade oss, att vi fyra särskilda gånger
måste på detta sätt fara ner i underjorden, och
att vi nu, till en början, skulle halka utföre några
hundrade alnars väg, innan vi kommo på fast
botten. Han satte sig derefter sjelf till åkning,
och inom en sekund sågo vi hans bloss sväfva i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
