Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut och foro midt öfver, der ett slags med lampor
prydd triumfport utmärkte landningsplatsen. En
mer romantisk sjöresa har jag aldrig i min lefnad
gjort; den står ännu för mig som en skön dröm.
Kort derefter kommo vi till en liten poststation, —
allt under jorden, — der vi erhöllo en s. k.
berg-vurst, som med pilens fart drogs af unga
gruf-arbetare. Vägen var lång, berget dundrade för
hjulen som den starkaste åska. Bäst det var, fingo
vi skönja en helt liten lysande prick, stor som ett
glödgadt knappnålshufvud, på långt afstånd rakt
fram lysa emot oss; efter en stunds resa var
pricken förvandlad till en stjerna, som vänlig vinkade
oss ur natten; åter en stund, och stjernan var
måne. Det var dagsljuset, det var solen, som
genom den trånga bergöppningen skänkte oss denna
optiska illusion. Och när vi nu ändtligen, efter
mer än tre timmars bergtagning, åter trädde ut i
Guds fria skapelse, j ett haf af ljus, och en klar
blå himmel omslöt oss, och snöflingorna smälte
för solen, och vattenfallen lyste som rinnande
silf-ver, då erfor jag en känsla af uppståndelse ur
grafven; och verkligen, i vår hvita svepning, med
våra utbrunna facklor, sågo vi icke ut, som komme
vi direkte från de dödas boningar. Gerna skulle
jag velat kosta på gruffogden ett par vingar och
en skinande drägt, för att få honom lik en ur
grafven oss ledande engel, men det stod ej till;
den hederlige gubben var och förblef långt mera
lik en svensk nämndeman. — Himmelskt skön är
emellertid den fläck af jorden, som nu, vid
utträdet ur berget, först mötte vår blick. Hvilken hög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
