- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 6. Skrifter på prosa. Strödda dikter. /
203

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ntlrnberg. Min reskamrat D. köpte, till minne af
byn, en hop, små, otroligt väl arbetade, saker i trä
och ben, till ett värde af 25 riksdaler, och
förvarade dessa saker i en större ask. Vi viste ej,
att dessa bäjerska industrivaror voro förbjudna till
införsel i Österrike. Då vi på återresan klockan 5
eftermiddagen kommo till gränsen, blefvo vi
anhållna, och vår vagn visiterades; man fann der
intet, men under D—s kappa upptäcktes slutligen
asken. Nu begyntes ett det mest obehagliga
äfven-tyr. Tills sent på mörka aftonen blefvo vi
qvar-hållna i tullkontoret; ett långt protokoll uppsattes
in dupplo, våra fickor visiterades, allt tillgick med
stränghet och allvar, och slutligen dömdes D., att
mista sina saker och derjemte genast på stället
erlägga dubbla värdet, eller 50 riksdaler, i böter.
Förklaringar och böner tjenade till ingenting, helst
tullpersonalen här, såsom mångenstädes, utgjordes
af dåligt och egennyttigt folk. Uppehållet var så
mycket oangenämare, som vi begge tidigt följande
dag skulle resa med Eilwagen, den ene till Wien,
den andre till Milnchen, och vi ännu icke hade
våra saker i ordning i Salzburg, dit vi från
gränstullen hade två mils väg. Värst af allt var, att
ingen utväg fanns för böternas betalning. Min
reskamrat hade uppköpt alla sina pengar i
leksakerna; jag lemnade allt, hvad jag hade med mig,
men ändå räckte det ej till. Vår ställning var
rätt kinkig; redan var det mörkt, kusken ville ej
längre vänta, protokollet var ändtligen färdigt,
men pengar funnos ej. Slutligen satte man en
gendarm, beväpnad med sabel och pistol, i vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/6/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free