Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan komet väpnade nyfikenheten sitt öga; men
deremot tyckte man sig upptäcka en viss
förmörkelse i de redan erkända solarna, som spridde
skymning i hela systemet. Chants de crépuseule
af Victor Hugo — det enda arbete, som denne
författare under loppet af 1835 utgifvit — hafva
ej funnit samma bifall, som hans förra. Man
förebrår honom monotoni och jemför denna sista
poetiska samling med Paganinis variationer på
fjerde strängen, — sublima, men enformiga, genom
sjelfva sin tonart. Man klandrar dessutom, att
han börjar för mycket filosofera i sin poesi (han
lutar åt St. Simonismen), och att han omkläder
tomma abstraktioner i ett sväfvande bildspråk. De
vackraste sånger i denna samling äro utan tvifvel
de rent lyriska, sådana som: »Date Lilia», »La
chloche» m. fl. I sjelfva titeln ligger en reflexion.
Det är nu, så menar författaren, en tidens
skymning, som vi lefva uti. Alla vänta på ett något,
men ingen vet, om denna skymning förebådar
mörker eller morgon.
Då jag nyss nämnde, att Chants du Crépuseule
utgjorde det enda, som V. Hugo under förra året
utgaf, glömde jag en dram af honom: Angelo, ou
le tyran de Padoue. Den anses allmänt vara den
svagaste af hans dramatiska produktioner. Victor
Hugo är en af här varande författare, som, i
likhet med Scribe, Balzac, m. fl., samlat
förmögenhet på sina skrifter. De hafva — kan man säga —
skurit guld med pennknifvar. Scribe har genom
vaudeviller blifvit millionär, och den soliditet, som
man i hans dramatiska författarskap stundom tyckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
