Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydde: »det ligger en ocean mellan mig och dem
jag älskar!» — — —
Nu till mina senaste reseöden! En frisk och
klar februaridag tog jag farväl af Paris, och steg
åter upp i resvagnen. Att på utländsk jord
skiljas vid landsmän, i hvilkas brödrakedja man,
under längre eller kortare tid, utgjort en länk,
kännes aldrig likgiltigt; det är, såsom toge man ännu
en gång af sked från fäderneslandet, såsom såge
man ännu en gång den sista blånande skymten
af dess kust försvinna. — Jag erfor det äfven nu.
Till reskamrat hade slumpen gifvit mig en kunnig
och bildad fransman, prefekt i Auxerre, son till
en af Frankrikes pärer. Genom höga alléer af
olöfvade löfträd följde vår väg den venstra
Seine-stranden, under det att, på den högra, Paris
syntes följa oss ett godt stycke till vägs. De hvita
stenhusen i dess förstäder tycKtes på ena
flodbädden springa i kapp med våra hvita hästar på den
andra; först vid Charenton fingo hästarna försprång.
Ett par svenska mil derifrån kommo vi, efter att
hafva passerat /S<?nar£-skogen, till den lilla
obetydliga byn Lieusain. Både skog och by erinra om
Henrik den IV:s bekanta jagtäfventyr, som gifvit
ämne åt så mången historiemålare. För få dagar
sedan hade jag, i Orleans ka galleriet i Palais Royal,
sett * en vacker tafla deröfver. Efter att hafva
uppehållit oss i den gamla staden Melun, kring
hvars delar Seinen i tre hvarf slingrar sitt
silfver-band, anlände vi några timmar derefter till
Mon-terau, en liten, särdeles väl belägen stad, senast
märkvärdig såsom vittne till det blodiga slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
