- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 6. Skrifter på prosa. Strödda dikter. /
270

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cessionen genom kapellet ut i farstun. Påfven i
full skrud bars, liksom Marise bebådelsedag, högt
i luften, på sin röda sammetsstol, under en
purpurhimmel. Gubben får då ej hålla ögonen öppna,
utan måste blunda, liksom tuppen när han gal.
Meningen är nemligen, att han skall anses så
försänkt och fördjupad i en högre verld, att han ej
mer ser denna lägre. Emellertid ser det alltid
ut, såsom han tog sig en liten lur i de öfre
regionerna. I processionen såg man nu biskopen af
Jerusalem, en mängd pilgrimer, utom alla slags
munkar, jesuiter o. s. v. Sedan processionen en
stund sett sig om i farstun, och kapelldörrarna
blifvit igenlästa, knackade en subdiaconus på
dörren med det heliga korset, dörrarna flögo upp och
nu kom hans helighet tillbaka med hela sällskapet.
Derefter begyntes messan, under hvilken påfven
obemärkt försvann bakom altaret och var borta
nära en timmes tid. Jag förmodar, att han tog
sig sin lilla frukost. Vid inessans slut visade han
sig åter; den förnämste kardinalen rökte honom
fyra å sex gånger, och sedermera röktes hvar enda
kardinal två gånger. Påfven lade välsignande
händerna på den äldste kardinalen, denne derefter
sina på en annan, och så gick det hela collegium
igenom med mycken gestikulation. Till slut
anhöll den tjenstförrättande öfverstepresten, att
påfven ville förunna alla i kapellet närvarande trettio
dagars syndaförlåtelse, hvarvid hans helighet
svarade: ja, trettio års. Alla fingo härvid en särdeles
glad uppsyn, som hos oss, arme kättare, öfvergick
till löje. Men denna synd är oss på förhand för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/6/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free