Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till universitetet. Till enkesäte hade hon af sin
man mottagit ett par hemmansdelar i Eskilsäters
annex, dem han likväl ej hunnit till fullo
hvar-ken bebygga eller betala. Till detta lilla ställe —
dess namn är Ingrirud — flyttade enkan efter
nådårens slut. Dess fula belägenhet öfverskyggas
endast af en vacker björk-allé; och man ser ej
denna, utan att komma i håg skaldens rörande
längtan »till björkarna omkring sin moders hus».
Sydost från bostaden låg en gammal ättehög. Här
plägade den eldige, ljuslockige gossen anställa sina
gräfningar. En dag hemkom han triumferande
med tvenne urnor, af hvilka den ena, som var
hel, länge sedermera förvarades på en vind i
Ingrirud. Midt under dessa fornforskningar väckte
en gång anblicken af en död gåsunge hans varma
deltagande. Att lemna dess lik till rof för nya
bett, dertill hade han ej hjerta. Han beslöt att
begrafva det, och valet af plats föll på —
ättehögen. Med högtidlig röst uppläste han nu en i
hast sammansatt vers, af hvilken följande ord
bi-behöllo sig i minnet hos en gammal tjenarinna:
»Lycklig du,
lille gåsunge nu!
Ingen räf, ingen korp eller kråka,
dig mera skall råka.» —
Detta tilldrog sig vid ett af de täta besöken med
modern på Ingrirud, före hennes egentliga
dit-flyttning. Ty när denna inträffade, var den unge
redan utflugen ur boet. Han hade, året efter
faderns död, erhållit ett annat hem; och det är denna
omständighet, som nu följer i ordningen att förtälja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
