Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt skärpte hans uppmärksamhet för natur och
folk; allt bidrog att morna hans själ för stora och
djupa intryck. Den unge fogdeskrifvaren
insamlade här bild förråd åt skalden, på samma gång
som hans hederlige fosterfader indref restantier åt
kronan. Begge kommo de förträffligt öfverens.
Det var prosan och fantasien, som åkte efter samma
häst, och den senare öppnade grindarna ät den
förra. Branting fick med hvarje dag sin unge
medhjelpare allt mera kär och berömde honom
öfverallt — så t. ex. vid ett besök på Ransäter
hos Geijers far — för hans snabba räkning och
flinka expeditioner. En dag var det ovanligt
brådtom på kontoret. En expedition, på hvilken
länsmannen länge stått och väntat, blef ändtligen
färdig; men skrifvaren, hufvudyr, råkade i
brådskan att sanda — med bläckhornet. Länsmannen,
förargad, utbrast då: »Gud vet, hvad det med
tiden skall bli af er, som slarfvar så här.» Han
fick till svar: »Jag må väl åtminstone duga till
länsman.»
Sommartiden användes han af Branting vid
åtskilliga landtmannasysslor. En dag, under
skördens bergning, blef han satt att för kreaturen
vakta en öppen grind. Han fans, då efter några
timmar Branting återkom, ganska riktigt qvar på
sin post; men kreaturen hade icke desto mindre
kommit in i gärdet. Deras väktare låg öfver en
tufva och läste i en bok. — Det visade sig allt
mer, att när han kom öfver någon sådan, hade
han ej öga och sinne för någonting annat. Fick
han ej på annat sätt vara i fred, sökte han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
