Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motionen och skulle besvara magisterfrågan.
Emellertid inträffade en händelse, som var nära att
skilja mig helt och hållet från akademien, förstöra
alla mina utsigter der och ge mitt öde en helt
annan rigtning.
Akademiens rektor för året var icke älskad af
studenterna, som stöttes af hans aristokratiska
fasoner och hans förmenta partiskhet för adelns
söner. En majafton, då jag, ensam efter vanliga
heten, gick öfver Lundagård, mötte jag der en
ovanligt stor samling af studenter, alla beväpnade
med stammar eller grenar af de nyligen kapade
träden. Huggningen hade skett till följd af
kon-sistorii beslut och för att befordra trädens
växtlighet och lummighet. Studenterna trodde
emellertid, att det skett ensamt på rektors befallning,
förklarade afsigten vara att förstöra deras kära
Lundagård, den de ansågo såsom sin tillhörighet,
och anförde som bevis, att ett och annat träd
verkligen var fäldt. Detta var gamla, utdömda
träd, som ansågos böra ge rum för yngre. Så
snart jag kom, blef jag omringad af hela
svärmen, under utrop: »primus skall vara med». Jag
invände förgäfves, att jag hört saken omtalas som
ett beslut af hela konsistorium, ingalunda af
rektor ensam, och att jag icke var van att deltaga i
dylika upptåg. Jag blef öfverröstad, beväpnades,
som de andra, med en gren och måste följa med.
Derefter gick tåget till rektors hus, der först ett
skallande: pereat Rector, vivat Lundagård!
uppstämdes; hvarpå alla stammar och grenar
nedkastades framför sjelfva ingången, så att dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
