Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart var tillbommad. Derifrån gingo vi vidare
grassatim uppför gatan, ropande vivat för flera
professorer: för Hylander* ropades det icke, utan
messades. På återvägen fick rektor ännu ett
pe-reaty och icke utan möda, samt endast genom den
föreställningen, att fruntimren bodde ät gatan,
lyckades det mig och magister Wallenberg
(sedermera biskop i Linköping) att rädda rektors
fönster. Wallenberg vistades då i Lund i ett slags
förvisning från Upsala, der han var inblandad i
den bekanta musikprocessen.
Dagen derpå kallades jag till enskildt förhör
inför rektor. Jag nekade icke min felaktighet,
utan berättade sannfärdigt hela förloppet. Han
sade mig — hvad jag viste förut — att
kapandet var ett allmänt beslut af konsistorium, icke
för att förstöra, utan för att försköna Lundagård,
och förebrådde mig med skäl, och i starka
ordalag, min obetänksamhet. »Ni är», sade han, »redan
tjensteman vid akademien, är utnämnd till primus
vid förestående promotion och kunde vänta er
mycken framgång vid läroverket. Allt det der
är nu förbi, akademiska konstitutionerna stadga
tydligen, att ni måste relegari cum inf arnia. Det
gör mig ondt om er förspilda lycka», tilläde han.
Dock kunde allt kanske ännu hjelpas och
nedtystas, om jag endast ville säga honom deras namn,
som deltagit i upploppet. Detta uppbragte mig,
och jag svarade hans magnificens icke utan hetta,
att, huru det ock ginge mig sjelf, jag dock aldrig
skulle uppträda som åklagare mot mina kamrater.
* Andreas Hylander, teol. professor, död 1830.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
