Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mar dragit honom till det kära Rämen. Han
befann sig äfven der i sept. 1804, då en vacker
afton tvenne långväga fogelskyttar inträdde på
gården, åtföljda af en ung Upsalastudent. Dennes
namn var Erik Gustaf Geijer, redan bekant såsom
prisvinnare i svenska akademien året förut för sitt
äreminne öfver Sten Sture den äldre. Tegnér och
Geijer betraktade hvarandra såsom två unga örnar
från skilda fjällspetsar. Det visade sig redan nu,
hvad sedermera bekräftade sig under hela deras
lif, att de säkrare skulle mötas i sin flygt mot
solen, än i sina hvilopunkter på jorden. Begge
föreföllo de hvarannan underliga; begge kände de
sig förda till hvarandra af en hemlig
dragningskraft. Geijer kunde ej nog förvåna sig öfver den
unge mannen, som midt i sin ystra omgifning
gick en tyst främling. »Man kunde» — säger han *
— »kalla honom den frånvarande gästen ibland
de många närvarande. Han var smärt och
spenslig, med ljust, lockigt hår och blåa, särdeles klara
ögon. Men dessa ögon tycktes ej se något
framför sig, och deras egare vankade omkring liksom
i en half dröm. Blott om hans uppmärksamhet
väcktes på något, strålade dessa ögon med ett eget
skalkaktigt ljus, vanligen åtföljdt af ett blixtrande
infall och ett godmodigt småleende. — Ingen
synnerlig bekantskap oss emellan syntes vilja blifva
frukten af närvarande möte. Han tog föga del
så väl i välfägnaden som i de stojande nöjena.
Hans tider voro ej husets tider, hvilka voro mycket
* Se Minnestalet öfver Esaias Tegnér i Litteratursällskapet
i Stockholm den 15 dec. 1846.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
