Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsende från den stund han med betryggad
lef-nadsväg kände sin yttre ställning oberoende, och
det husliga lifvets lycka göt sin fröjd öfver hans
hvilas stunder. Hans sjelf ständighet steg nu fram
och tog, nästan med kungliga later, in sin plats.
Förut mera trög, sluten, otillgänglig, blef han nu
med ens liflig, öppen, sällskapsglad. Det var som
hade han hittills ej haft tid att vara ung; i stället
tog han nu ungdomen med sig lifvet igenom.
Blott inåt hade hans sol förut vändt sina
strålar; nu genomglödgades af dem äfven hans yttre
varelse; den tinade opp som en frusen alp, sprack
ut med alla sina under, och den snillrike
grubb-laren var snart i sitt hem den älskligaste värd, i
alla kretsar en efterlängtad gäst för sitt spelande
skämt, sin ljungande qvickhet, sina blixtrande
infall. Aldrig utarbetade, aldrig öfverlästa, aldrig
utslitna, kommo de nästan omedvetet
framstörtande, med en jättes trots och ett barns oskuld.
Man förlät dem deras yra och hann ej såras af
deras udd; — den var ej doppad i gift, men
lindad med rosor af qvickhet. Hans umgänge
sprutade eld; men elden var ej härjande, den var
elektrisk: gnistorna flögo omkring som de gaddlösa
lysflugorna i Söderns sommarnätter. Stundom, när
löjet skalkades kring hans läppar, tillät han sig
yttra betänkliga saker, som, upprepade af en
annans mun, skulle förefallit oförlåtligt råa, men
som i hans hade något på en gång så
öfver-raskande qvickt och så godmodigt lekande, att
äfven den oskyldigaste mö merendels måste skratta,
innan hon hunnit att rodna. En älskvärdare qvick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
