Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 nov. till en af de aderton i svenska akademien,
der han den 22 juni 1819 intog det åttonde
rummet med ett tal, för kändt att hår behöfva prisas,
ett tal, sådant som endast Sveas skald kunde hålla
öfver Skördarnas. Talen i Lund vid jubelfesten
1817 och i anledning af kronprinsens och
kronprinsessans förmälning 1823 hade, det ena
grundlagt, det andra ytterligare bestyrkt hans stora
anseende som talare. Det förra, ursprungligen ej för
trycket ämnadt, och inmängdt af en nog bitter
polemik mot den nya skolans poetiska rigtning,
ådrog honom länge dennas misshag; det senare,
uppfyldt af frisinnade åsigter öfver dagens
politiska frågor, stälde honom högt bland det liberala
partiets kämpar och föranledde snart från
författarens sida en förklaring till danska allmänheten,
som genom ett litterärt lurendrejeri kommit i
tillfälle att, förr än den svenska, läsa talet i tryck. —
Till andlig ledamot af nordstjerne-orden hade
Tegnér blifvit utnämnd den 29 april 1822.
Skaldens husliga lycka stördes, under denna
tidrymd, genom förlusten af en åttaårig dotter, vid
hvilken hans fadershjerta fästat sig med hela
styrkan af sin ömhet. Franzéns lyra ljöd vid Emmas
tidiga graf, och, i de fyra öfriga barnens namn,
kommo med tjusande lek dess blida toner att
försköna skaldens nästa julafton*. Redan tillförne
hade Tegnér mistat en späd son, som efter
Bran-ting bar namnet Jakob. Alla sina bröder hade
han ock nu öfverlefvat. Till Elof, den qvickaste
menniska, som Tegnér sade sig någonsin hafva
* Se Franzéns Skaldestycken, andra bandet, s. 417.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>