Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net äfven af denna sista afskedsstund från dem.
Lärare kunna blifva för gamla; vänner kunna
aldrig blifva det. Jag ber er, M. H., att då jag nu
skiljes från er som lärare, få som vän tillhöra er
för alltid.
2.
Tal på Svenska akademiens högtidsdag
1873.
Svenska akademien firar, nu som alltid, sin
årshögtid på årsdagen af den store Gustaf Adolfs
födelse. Hennes höge stiftare har så velat. Ett
stort, ljust, fosterländskt minne borde stå vid
ingången till sånggudinnornas helgedom, att höja
tanken, elda känslan, stämma lyran. Så stort är
detta minne, att det breder sig ut öfver hela den
protestantiska verlden; så ljust, att århundraden,
som gått, hafva solat sig deri, att århundraden,
som komma, skola bestrålas deraf. För oss
svenskar gifves intet kärare. Hvad ligger då i detta
minne? Der ligger en väckelse och der ligger en
visshet. Väckelsen: strid för ljuset; vissheten:
ljusets seger. Hvad säga de två namnen: Ltitzen och
Gustaf Adolf? Det ena: fall, undergång, död; det
andra: ära, seger, odödlighet. Och begge de
namnen förenade? Ära ännu i fallet, seger i sjelfva
undergången, odödlighet i döden, trots döden,
bortom döden.
Den stores skugga möter oss i afton. Han,
om hvilken dagen erinrar, han, den nyfödde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
