- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 6. Skrifter på prosa. Strödda dikter. /
405

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

båtnad, har ländt den vetenskapliga forskningen i
alla dess månggrenade rigtningar till verldskänd
befordran. Ett allmänt erkännande deraf har vid
denna fest gjort Upsala till vallfartsort för hela
det bildade Europa.

Vi stå här på klassisk jord, från urminnes tid
ett helgadt offerställe åt det stigande ljuset. När
vid sidan af våra hednafäders grafhögar, den kristna
tron här byggde sig tempel, lade sig snart skolan
utanför tempelmurarna, ett himlafrö till den
grönskande lund, som i tidens fullbordan skulle sträcka
sina grenar mot ljuset, och ännu i dag breder täta
kronor och svalkande skuggor öfver vetenskapens
idoge arbetare. Hvem räknar alla mödor, alla
strider här utkämpade, och alla de tysta vakorna,
alla de djupa forskningarna, alla de glänsande
upptäckterna? Om, här vid foten af den Eviges
altare, kring hvilket all mensklig storhet faller till
stoft, en tanke är tillåtlig på några af hans
jordiska redskap, de rikt begåfvade menniskoandar,
hvilka visat sig som strålar från honom och,
genom att sprida ljus, genom att söka sanning,
genom att tänka och väcka odödliga tankar,
välgörande verkat på hela slägtets lyftning,
uppfostran, förädling, — hvilken rad af höga
skuggor träder ej då ur sekeldammet fram för vårt
minne, hvilka dyra namn genljuda ej då ur det
förflutna? De ropa ur häfderna, de tala till oss
ur lärda verk, de hviska ur grafvarna vid våra
fötter. På en af griftstenarna under dessa hvalf
läsa vi ett, som hela verlden har hört och minsta
blomma vet att tala om. Icke alla hafva trängt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/6/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free