Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN INRE FRIDEN.
413
Dit vi hemsändt mången vän förut,
O! med himmelsk fröjd vi skulle dricka
Qvalens dryga bägare till slut,
Han är uttömd snart; med hvad ej tömmes,
Det är Fadrens nåd, är dygdens lön.
Glömd är smärtan snart; med ’hvad ej glömmes,
Det är menskans andakt, menskans bön;
Som en jordmask hon, i trånga ringar,
Krälar här en stund med halftänd syn,
Men i döden växa hennes vingar,
Och som fjäril ilar hon mot skyn.
Den inre friden.
(1830.)
Huru englars stämma klingar,
Jag från fordom mins så väl;
Sina hulda barn domsvin gar
An de breda kring min själ;
Hennes blomstergård de vakta,
Saligt deras ögon le;
»Noga i ditt hjerta akta
Oskuldslugnet!» — varna de.
Vunne jag också i tiden
Lyckans gunst och ärans glans,
Egde jag ej samvetsfriden,
Armod blott inom mig fans.
Jag föraktas af mitt hjerta,
Jag min egen skugga räds,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
