Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försonaren *.
(1838).
Ack! utan Dig hvad vore lifvet?
Hvad vore jag väl utan Dig?
Mitt hjerta vore öfvergifvet,
Och ensam, ensam fann jag mig.
Jag älskade, men hvad ej viste,
Såg skuggor kring min framtid bo, ■
Och, när jag då hvar glädje miste,
Hvem skulle jag mitt q val förtro?
Af ingen mina suckar hördes,
Men dagen natt för mig då blef?
Och utför lifvets flod jag fördes
Hvarthän den vilda strömmen dref;
Jag oro fann i menskohvimlen,
Fann sorgen i mitt hem till slut.
Hvem skulle, utan vän i himlen,
På jorden kunna härda ut?
Men har jag Jesus fått förnimma
Och är jag en gång verkligt hans,
Hur hastigt bryts ej hvarje dimma
Utaf det högre lifvets glans?
Nu först jag rätt är menska vorden,
Nu mina öden jag förstår;
En himmelsstege är mig jorden,
Der jag vill följa i hans spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
