Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Fredrik Lundberg*.
(t 1870).
Hvem är den gamle vandrarn, som nu sin bana fylt?
Ar det en mägtig vis, hvars ur har stannat?
En spira har han burit, men den var tjenstens skylt!—
Det är en ärlig man, och intet annat.
Han tj enade de unga, han deras sorger bar,
För dem han gick de många, tunga fjäten.
Han tjenade ej endast, han var dem som en far,
Och det är icke sä man blir förgäten.
Han såg de unga komma, han såg dem gå igen
Och såg dem följas utaf ännu yngre,
Men blef uppå sin vaktpost och åldrades på den,
Med hjertat lika varmt, fast stegen tyngre.
Såg han en yngling rusa mot branten af sitt fall,
Han ropte: »herre, denna väg ej duger.
Vänd om! Än kan ni räddas och räddad bli ni skall.
Fast ringa man, ni vet, jag aldrig ljuger.»
Såg han en yngling sträfva opp till de vises höjd
Och fliten, arm i arm, med rena seder,
Då smålog han inom sig, då tänkte han förnöjd:
Den der går långt, den der han gör oss heder.
* I trettiofem år Vestmanlands och Dala nations
vaktmästare, under de sista tjugusex åren tillika cursor,
sedermera kanslivaktmästare vid akademiska konsistoriet i
Upsala. Född 1802; död 1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
