Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du kom — och strax blef isens välde brutet,
Du kom — och lifvet nya färger fick.
Det är först nu, det är först nu mot slutet
Det börjat få en »teint melancolique».
Det är först nu, jag vet ej hur, det blifvit
Så svårt att tänka hur det se’n skall bli,
När du vid Jernbron har oss öfvergifvit,
Och här blir slut med konst och poesi;
Och Fyris går der nedanför så mulen,
Och ingen stjerna speglas mer deri,
Och mången tanke vänder om förstulen
Till vår, som flytt, och fröjd, som är förbi.
Men evig vår skall blomma i ditt sinne,
En konstens vår, en oförgängligt blid,
Och qvar hos oss skall blomma tyst ditt minne,
Ett kärt, ett vänligt, fullt af ljus och frid.
Fredrique5s beslut.
Ej skola minnen mig från fordom störa,
Man skall ej se mig krossad eller tärd.
Den mig vill älska, skall det evigt göra,
Den mig kan glömma, var mig aldrig värd.
Jag är för stolt att det förflutna sörja,
Mig nya rosor hvarje morgon bär;
Men vill man nu mig om mitt valspråk spörja,
Vet, det »för alltid eller aldrig» är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
