Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der nu i en stjernkrans sin krona hon bytt
Och bytt uti glädje all sorg.
Der tusende solar i evighet le
Och lifvet dör icke mer,
Der skall som en skyddande engel hon se
Med ögon af kärlek hit ner.
När brotten ha glesnat, när dygderna gro
Hos barnen i staden och byn,
Och solen i slott värmer fattigmans bo,
Då gläds Josefina i skyn.
Tornväktarens dotter*.
(1877.)
Tornväktarens dotter, hon är mig huld,
Mitt ögas silfver, mitt hjertas guld.
Fast halfvägs till solen, hon yfs ej ändå,
Vill ej, i sin höghet, min kärlek försmå.
Från högre rymder hon följer min stig,
Ser jag opp till henne, ser hon ner till mig.
Tornväktarens dotter båd’ nätter och dar
Deruppe hjelper sin stapplande far.
* Ett poem af Riickcrt har gifvit uppslag till detta, som
likväl icke är en öfversättning af det förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
