Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sitt folk har han älskat, sin ära än mer,
Han lärt att förlåta och glömma.
Att begges storhet ej skulle gå ner
Han djerf har vågat att drömma.
Han mycket har lärt af de flyende år,
Han mycket har lärt af sitt hjertas sår,
Han lärt att förlåta och glömma.
Förvåna han måste dock ännu en gång,
Ett storverk leker i hågen.
Det svenska lejonet står på språng
Att bada sin bringa i vågen.
Med lejonet örnar han tämja vill,
Han rufvar på tanken att snart slå till,
Ett storverk leker i hågen.
»Hvi hör man ej ännu mot stranden af Seine
Det skallande gjallarhornet?»
Han brinner af längtan att flyga dit hän
Till purpurn i fängelsetornet.
Mot främmande hydran — han känner dess form —
Vill han väpna en verld, vill han blåsa till storm
I skallande gjallarhornet.
Så sjunker han matt i sin karmstol ner
Sitt brinnande hufvud att luta,
Men sömnens engel mot honom ler
Och ögonlocken sig sluta.
En dröm höres hviska: »mot marmorn kall
Man hvilar långt bättre, mot den du skall
Ditt brinnande hufvud få luta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
