Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men solen ur Saltsjön uppstiger snart,
Förjagande natten och sorgen.
Hon sopar hvalfvet strålande klart,
Hon skiner på gator och torgen.
Ett sorl af glammande röster man hör,
Ett sprittande lif uti allt sig rör,
Förjagande natten och sorgen.
Hvar ruta gnistrar på Stockholms slott.
Der står han, förtjusar-kungen.
Hvar såg man mer ädel, mer fängslande drott,
Mer firad, beundrad, besjungen?
Och gratier leka i hans fjät, —
I maktens, i snillets majestät
Der står han, förtjusar-kungen.
Hur öppen, hur älskvärd i dag han är,
Förbindlig, förbländande alla,
Har öra för vän som för ovän här,
Tar mot både socker och galla.
Man nalkas med smicker, man nalkas med hån,
Men ovän som vän går solblind ifrån
Den kung, som förbländat dem alla.
Hans öga är lugnt, hans panna är klar,
Och han står dock midt öfver kratern.
Han samlar sitt råd, och har timmar qvar
För skalderna, hofvet, teatern.
Han gläds åt språkets stigande ans,
Hans gläds åt en vers som åt kronans glans,
Han leker med blommor vid kratern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
